fredag 28 augusti 2009

Kantarellerna, synden och jag


När mamma levde var burken på bilden ett återkommande samtalsämne. "Har du hittat något ställe som säljer Mei Yens smaksalt än?" Ett konstant sökande efter saltet som trollade fram smaken ur vilken råvara som helst. Speciellt i kantareller. Flingsalt i all ära, men vi var rörande överens om att inget gick upp mot Mei Yen till det gula guldet. Mina vänner kan intyga. Mina svampmackor är riktiga killers.

Så när jag för drygt ett halvår sedan läste "Den Hemlige kocken" och vad som döljs i våra livsmedel så väcktes tanken... det kunde väl inte vara så att... mycket riktigt. Mei Yen smaksalt innehållsförteckning: Salt, socker, maltdextin, smakförhöjare, E621, E627, E631. En burk full av syndens pulver i sin renaste form. Min perfekta svampmackebild sattes på spel. Ska jag aldrig få känna den smaken igen?

Nu återstår bara en halv burk som jag fick av mor och jag vet ingen butik som är återförsäljare. Så jag tänker glatt använda upp det sista och njuta av mina svampmackor den här hösten också. Det är ju trots allt bara en smakförstärkare, inte kokain vi pratar om.
En syndig svampmacka. Schalottenlök, äkta smör, kantareller, Mei Yens smaksalt, peppar, vispgrädde, vitt bröd (helst surdeg) och Västerbottenost.

3 kommentarer:

Chezsofia sa...

Mmmm kantarellsmörgåsar är så gott. Visst vill man undvika för mycket smakförstärkare och annat, men om vi pratar om några svampmackor per år så är man ju beredd att se genom fingrarna. ;-)

Jim sa...

Tack.

Anonym sa...

Medans jag väntar på att mina kantarellsmörgåsar ska bli klara så gick jag in här och kikade runt. Det var ettag sedan sist. Det jag vill säga;) är att jag för 5min sedan öppnade min nyinköpta mei yen. Inhandlad på hötorgshallen. ( finns även på östermalmshallen ) Precis som du kan jag inte tänka mig att äta min kantarellsmörgås utan mei yen. Måste ligga i släkten. ;)